Sara Kadefors om att romanen blir drama på Ormen

När man skriver ser man sina karaktärer framför sig och man lever med dem under en ofta ganska lång tid. När jag skrev ”Fågelbovägen 32” satt jag ensam i en spartanskt möblerad etta i en för mig okänd stadsdel. Jag åt min lunch ensam och pratade ofta inte med någon på en hel dag. Hela vintern satt jag där och jag blev alltmer inkapslad i mig själv. Jag tror att dessa dystra förutsättningar har präglat romanen och gjort den klaustrofobisk och thrillerlik i formen. För Karin i romanen förlorar ju så småningom alla perspektiv och får allt svårare att skilja mellan vad som är hennes egna förställningar och verkligheten. Detta blir också hennes fall. När jag fick höra att Ormteatern ville förvandla romanen till ett drama kändes det naturligt. När den ”goda människan” Karin hotas i boken väcks mindre beundransvärda sidor till liv inom henne och det uppstår tacksam dramatik. Jag hoppas och tror att det blir en spännande föreställning.

— Sara Kadefors