Intervju med Simon Walther.
* Du spelar Jonas, hur skulle du beskriva honom som karaktär?
– Han är väldigt paranoid. Han tror att han har alla emot sig och känner sig sviken av folk som han trodde sig kunna lita på. Han har inga nära vänner.
* Har du kunnat relatera till Jonas, och på vilket sätt?
– Ja, på det sättet att alla kan känna sig missförstådda ibland. Jag känner också igen andra människor i honom, och jag kan även känna igen den där känslan att man bara vill skrika ut allt man tänker.
* Det här är din första stora roll i en uppsättning på Ormteatern. Hur känns det att spela huvudrollen?
– Det känns väldigt roligt. Även om jag har känt större press på mig, att komma på varje repetition osv., så är det spännande med mer ansvar.
* Vad är den största utmaningen för dig i den här produktionen?
– Den största utmaningen har varit att skilja på mig själv och min karaktär. Det har även varit svårt att som skådespelare hålla nere volymen och samtidigt hålla intensiteten uppe. Det är svårt eftersom pjäsen är väldigt intensiv.
* Du går ju andra året på gymnasiet. Varför tror du att skolskjutningar blivit allt vanligare?
Simon funderar länge…Oj, ja jag tror skolskjutningar blivit vanligare därför att det blivit något av en trend. När någon banat vägen är det lättare att följa. Jag tror bara att det är en tidsfråga innan det händer i Sverige.
* Hur kommer det sig att du började spela teater?
– Jag började spela teater för att min kompis Olle började spela på Ormteatern, och jag kände också för att prova på det.
* Vad är det bästa med att spela teater?
– Det är att man kan stå på scen och göra saker som jag kanske inte skulle våga i vanliga fall. Jag behöver aldrig skämmas när jag står på scen, för det är min rollfigur som gör det, inte jag.
