En kulen vårkväll i mars stämmer jag möte med Per Sternbeck, mannen som skrivit och dessutom regisserar sommarens farsaktiga komedi på Ormteatern, Panik i Pusshagen. Vi sitter i en snödriva utanför ladan och ser hur skidåkare flämtar förbi på de sista kvarvarande skidspåren. Det är paus i repetitionerna av pjäsen och jag passar på att göra en intervju.
Jag har ringt och meddelat mina avsikter ett par dagar i förväg men det verkar Per Sternbeck ha glömt bort.
— Det är mycket nu, säger Per. Hårddisken är full. Du får ursäkta!
Jag ursäktar honom gärna och börjar ställa mina frågor. Svaren kommer snabbt. Han är inte svårpratad direkt.
Du kallar Panik i Pusshagen för en farsartad komedi. Varför är det inte en komisk fars? Vad är det för skillnad?
— Ja, för det första har jag aldrig hört talas om en tragisk fars så det blir ju lite tårta på tårta att berätta att en fars är komisk. Men för mig handlar det om skillnader i tilltal. Man brukar säga att skillnaden mellan komedi och fars är att i en komedi är det onormala människor som hamnar i normala situationer, och så uppstår komik. I en fars är det normala människor som hamnar i onormala situationer och så uppstår det komik ur det. Den här pjäsen är en liten blandning av bägge. Men samtidigt har jag velat dra ner tempot lite så att man inte hamnar i nåt farsigt dörrspring. Det kan bli lite hetsigt av det och det har jag velat undvika. Därför tycker jag att pjäsen drar mer åt komedi än åt fars.
Du har regisserat och skrivit mycket för Ormteatern?
— Ja, det har väl blivit något mellan 25 – 30 uppsättningar genom åren. Sist jag regisserade en sommarföreställning på Ormteatern var för 4 år sedan då jag dramatiserade och regisserade Arto Pasinlinnas Kollektivt självmord.
Om du jämför Panik i Pusshagen med andra pjäser du skrivit. Hur står den sig?
— Ja, jag är lite rädd faktiskt, för jag vet inte om jag någonsin kommer att skriva en pjäs som är roligare. Vissa av skämten och situationerna som finns i pjäsen har jag gått och klurat på i femsex år och så har jag slutligen fått dem på pränt. Alla som har läst pjäsen har faktiskt skrattat högt när de läst den och det brukar vara ett gott betyg. Så jag tycker ju att den står sig väldigt bra.
Humor och komedi, är det inte svårt att skriva roligt?
— För mig är det inte svårt, det ligger nära till hands för mig att skratta och att se det roliga i olika situationer. På mitt jobb så arbetar jag tillsammans med personer som har narkotikaproblem. Ofta är kommentarerna att det måste vara tungt och jobbigt, men tvärtom, det är hur roligt som helst. Sen handlar det väl om nån sorts hantverk också. På 90taleet var jag och flera av skådespelarna i Ormteatern aktiva i Kulturföreningen Levande Zon. Under flera år hade vi, en gång i månaden, kabareter med sketcher och kupletter. Jag skrev nästan allting. Det blev säkert ett hundratal olika sketcher och nummer under de åren och då lär man sig att skriva så att det blir roligt eller rättare sagt så att ”jag” tycker att det blir roligt.
Hur är det att regissera sina egna pjäser? Är det inte svårt?
— Nej, jag tycker inte det. Tvärtom så är det rätt så lätt. Instuderingen av materialet är ju redan gjort i och med att jag skrivit det hela. Och för mig är mina ord inte på något sätt heliga. Jag behandlar texten som ett arbetsmaterial och stryker och lägger till hej vilt och det funkar tycker jag. Det viktigaste för mig som regissör är att få ett tempo och en rytm i de pjäser jag jobbar med. När det gäller komedier och farser handlar det också mycket om tajming, att hitta den. Komik handlar jättemycket om tajming. Annars är det skådespeleriet som ligger mig varmast om hjärtat. Det är en så skön känsla när skådespelare är hundraprocentiga. När ett rollarbete är komplett och tajmingen i replikerna sitter, det liksom stämmer, det är en riktig skön känsla. Men nu har jag inte tid att snacka mer med dig. Nu måste jag in och repetera.
Per Sternbeck tar sin urdruckna kaffemugg och går in i ladan igen. Själv står jag kvar och antecknar för fulla muggar hans sista replik. Hoppas att det ”stämmer” i sommarens föreställning.
Inge Särskild intervjuade.