Produktioner: Svenskt stål

Bild från föreställningen Svenskt stål. Foto: Adam Blomberg, 2007

Ett uppfostrande samhälle utan solidaritet

Strax efter det att kommunismen som global ideologi kapsejsade i slutet på 80-talet och början på nittiotalet utropade vissa tänkare ideologiernas död. Kommunismen dog och socialismen som politiskt alternativ liksom dunstade iväg. Med dessa två ideologier borta från arenan låg fältet fritt för kapitalismen, marknadsekonomin och liberalismen. Utan hotet från kommunismen behöver kapitalismen inte bekymra sej om att vara anständig mot systemets förlorare som produceras i stor mängd både globalt och nationellt. Tanken på jämlikhet försvinner från den politiska dagordningen.

Förlorarna trycks ner i skoskaften och samhället försöker på olika sätt korrigera deras ”felbeteenden”. Olika makthavare skäller dem för fuskare när de blir sjuka, slänger dem i fängelse när de börjar missbruka, tycker de är lata när de blir arbetslösa. En stor del av politiken handlar om vad samhället ska göra med förlorarna och deras beteenden. Deras felaktiga värderingar. Deras våld. Deras missbruk. Deras kriminalitet. Man gör inget åt själva systemet som genererar en så stor mängd förlorare eftersom det ju funkar bra för en väletablerad majoritet.