…och utan tro…
Marknadsekonomin härskar idag. Radikala liberala värderingar ifrågasätter allt det ”gamla”. Vänstergods som solidaritet och jämlikhet, att alla ska behandlas lika och rättvist ses som gammalt och mossigt. Men också konservativa värderingar som moral, familj, tro, plikt och traditioner. Den rådande ideologin betraktar alla människor som enskilda individer utan koppling till varandra, utan koppling till historien, samhället. Man hyllar individualismen och individens fria val. Människan, medborgaren ses som en konsument som ska göra logiska val och köp. Samhället styr över människorna genom att i god marknadsekonomisk anda göra allt köp- och säljbart och genom att sätta prislappar på allt. Allt och alla blir en vara. Slit och släng. Människor, relationer, åtaganden.
Individualismen är den just nu den starkaste politiska strömningen i samhället. Men människan är inte en alltigenom rationell och logisk och individualistisk konsument. Människan har en stark tendens att inte uppföra sej marknadsekonomiskt. Vi vill ha något att tro på. Får vi inte det blir vi vilsna. Men vad finns det att tro på? Vad är värdigt att tro på? TRO-värdigt? Socialismen och kommunismen är det inte. Väldigt få tror på markandsekonomin eftersom den inte behöver tros på. Vi befinner oss mitt i den och den är så totalt dominerande, för att inte säga invaderande, i hela vår tillvaro. Ideologierna, politiken, har inte längre några svar att ge.
För många, blir religionen svaret. Det går en religiös våg över hela världen och inte på länge har religionen spelat en så stor roll i världspolitiken som den gör idag. Protestantism i USA, islamism i den muslimska världen, hindunationalism i Indien, en växande pingströrelse i Afrika söder om Sahara, den ryskortodoxa kyrkans allt tätare relationer med Kreml i i Ryssland.
Denna nya våg av religion blandar upp starka värderingar och känslor. Man binder dem tätt samman med den politiska makten och använder sig av externa fiender för att ytterligare binda samman anhängarna, folket, staten.
I Sverige ser det lite annorlunda ut. Vi är förmodligen ett av världens mest sekulariserade samhällen. Religionen i den tappning som Svenska Kyrkan erbjuder är inte tro-värdig för många. Den är för ljummen, för mesig, för tillåtande och liberal. Framförallt är nog svenska kyrkan alldeles för befriad från känslor för att locka till sej människor som söker efter något att tro på, att få en mening med livet i.