När jag var barn reste vi till Rumänien och Transylvanien där min familj kommer ifrån. Dessa resor gjorde starka intryck på mig och jag minns särskilt en gång när vi åkte tåg på natten genom Karpaterna.
Fullmånens ljus spred sig över landskapet. Jag såg den vita röken stiga från ångloket och högt uppe på berget såg jag siluetten av en gammal borg eller ett slott från forna tider. Jag började fantisera om att Greve Dracula bodde där i någon av de gamla ruinerna.
Vlad Tepes Dracul var furste i Valakiet i södra Rumänien i mitten av 1400-talet och blev känd för sina bestialiska tortyrmetoder och därför kom han att stå som modell för huvudpersonen i Bram Stokers skönlitterära verk ”Dracula”. Greven personifierar ondskan och egoismen och hans enda drivkraft är överlevnad, vilket gör att han ständigt är på jakt efter färskt blod. Men är han verkligen bara en endimensionell figur som går att förminska till ett monster, eller brottas också han som vi med olika komplexa känslor som styr hans handlingar?
Med denna uppsättning vill jag ge en annan bild av Dracula. Istället för att bara se Greven som ett monster vill jag lyfta fram de mänskliga aspekterna. Denna berättelse tar oss med in i Draculas märkliga värld där jakten på sanningen drar in karaktärerna i en snårig labyrint av passion, svek och hämnd.
Josef Szabó, regissör och tonsättare