Min brorsa har ett företag i måleribranschen. Under flera år nu har jag fått höra hans berättelser om hur branschen fungerar. Hur lågavlönad personal från öststaterna arbetar för halva priset och därmed slår ut de företag som betalar svenska löner. Som samhällsintresserad person har denna situation bekymrat mig för vad händer om vi får en låglönepress över hela arbetsmarknaden. Riskerar vi att få en amerikansk situation där människor har flera jobb och sliter 70 80 timmar i veckan men ändå inte klarar sig på den lön de får? Hur ska vi någonsin kunna konkurrera med den arbetskraft i Kina som tjänar 1215 kronor i timmen på sitt arbete? Hur ska det bli för mig?
Och hur ska det bli för min pojke som är åtta år idag? Vilket samhälle kommer han att få växa upp i? Och vad är lösningen? Och hur ska man göra för att lösningen inte ska omvandlas till främlingsfientlighet och rasism?
Som sagt frågorna har plågat mig och vad är då bättre för bearbetningen av dessa än att skriva en pjäs om ämnet? Ja, för mig finns inget bättre sätt. Jag är inte tillräckligt tålmodig för att skriva en bok och inte tillräckligt djup för att skriva en essä, så då får det bli en fars eller komedi istället. Mera på min nivå…liksom. Vissa av situationerna och skämten i denna pjäs har jag gått och samlat på hög under flera år. Nu har jag äntligen fått paketera dem i Panik i Pusshagen. Det var väldigt roligt att skriva den, det har varit väldigt roligt att repa in den och nu hoppas jag att ni får det kul när ni ser den.
Per Sternbeck